Paris

 
Posted by Picasa

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Tittlur

Konstigt hur tv blivit förlängda ögon. Det heter ju fjernsyn på danska, och det är ett bra ord. Som om vi hade ögon långt borta. Om det vore ögon skulle vi kunna kontrollera dem, och det känns som om tv:n är ett objektivt medium, fast vi alla vet att det inte stämmer. Det är lätt att låta sig luras av sina ögon, det är helt neturligt. Undermevtetet tror jag vi missar att göra skillnad på bilderna. Efter en tid flyter verklighet, tv och fiktion ihop. Det blir svårt. En rationell tanke kan göra åtskillnad, men common, vi är inte precis rationella, eller hur? Det ologiska, det magiska, det ligger under ytan, lätt att plocka fram. Varje natt böljar världen ut i något helt annat. Rationaliteten är bara ett tunt skal som vi klamrar fast vid, förvissade om att annars vore vi förlorade. Jag gör det också. Sätter så mycket tilltro till min förmåga att tänka. Och har därför också mycket att förlora. -Johanni
Läs mer

Lögnare

Har inte sett LiarLiar, men blev intresserad efter att ha sett Kobra ikväll. Kommer ihåg "Vi skulle vara vänner för evigt" där huvudpersonerna plötsligt säger vad de egentligen tänker på. Och hur hopplöst skulle det inte vara att försöka leva så. Livet är fyllt av små vita lögner. Gör det mig till lögnare, eller till omtänksam?. Jag ser lögner överallt, i mig och runt mig. Jag tänker inte speciellt på dem, jag tar dem väl för givna. Jag trodde på total och fullständig ärlighet i allt, alltid. Det hör säkert till. Du har väl också, eller? Frågan är vad som händer sen. Förnekelse, new age, sprit, annan flykt, eller att klara av att se sig själv i spegeln trots allt. Och tänkte, jag är inte värre än de andra. Räcker det? Är det nog? Liksom drömmen att bli något, slå världen med häpnad, den där drömmen som inte blev. Hur hanterar jag den? Samma val som inför frågan om att möta mig själv. Jag skriver och suddar ut här. Censurerar? Eller processar något svårt. Kanske lite av båda. ...
Läs mer

Modig

Det är svårt att vara modig. På håll, framför tv:n, i tanken, där är det lätt. Men på skolgården, på stan, på jobbet, där är det svårare. Och så händer vansinnesdåd som ökar rädslan, om jag går emellan, då ger de sig säkert på mig. Den starkares rätt vinner, för det mesta. Den kollektiva skuldkänsla som detta ger upphov till fyller våra berättelser med heroiskt mod, den lilla människan som står upp för det som är rätt, skurken får alltid på tafsen osv. Och alla vet vi att så är det ju inte. Kanske har berättelserna ändå en betydelse, som en påminnelse om orättvisan. I så fall pågår det en batalj i det tysta om makten över berättelsen. För nu har våra berättelser sen länge limmat igen linjerna, sett det goda i skurkarna, och det ytliga i altruisten. Det skapar bättre historier, och visar att det inte finns några enkla svar. Man kan inte döda skurken och hoppas bli kvitt problemet. Den klassiska god-ond visar alltid de rådande makthavarna som goda, eller, om de är korrumperade, så åker d...
Läs mer