Den dagliga dosen

Kan du tänka ut i förväg vad du kommer att säga? Skriva? För mig går det inte, det kommer i samma ögonblick som jag trycker på tangenterna. Eller ok, lite tidigare, men itne mycket. När jag ska köra nånstans ser jag den närmaste biten i mitt huvud, jag har väldigt svårt att visualisera hela sträckan. när jag berättar något ska det helst hänga ihop i en logisk kedja, jag tar en liten bit i taget. Hur gör du? Och jag har tänkt att kanske den nya tekniken inte alls är hjälpsam här. Jag har alltid varit lite avis på såna som kan memorera diktstrofer och plocka fram vid behov. det kan inte jag, jag slår upp dem. och är rätt beroende av tekniken. minns inte heller längre plotten i en film, eller var jag läste något, eller vem det var som berättade ngt för mig. Lätt att göra bort sig då, tyvärr.

Märkligt, denna förlösning av ord som rinner ur fingrarna och hamnar på skärmen. Och det smala svarta strecket som blinkar, en ny sorts deadline. Ett universum, som tydligt och klart inte finns, och inte har någon betydelse utan någon på andra sidan skärmen. Kanske var det det som Gibson i sin version av cyberspace sist och slutligen missade, och som Zuckerberg slog mynt av. Interaktionen, den sociala biten. När den återkopplingen börjar fungera blir det något helt nytt. När Gibson kommit fram till Mona Lisa Overdrive har han hunnit ikapp. Då lockar det virtuella mörkret på riktigt.

Jag far österut. Destination Kotka, och en föreläsning om Filmen - en döende konstart?, som jag ska hålla på Pohjola-Norden. Genast efter Borgå börjar skyltarna komma på ryska. Och de blir fler. Det är som att gradvis hamna i Ryssland, det känns märkligt. Rekkarallyt styr utbudet, så det är inte svårt att förklara, men det känns fortfarande rätt speciellt. Detta och full volym på musiken samtidigt som solen går ner bakom mig gör Finland mycket vackert. Jag känner och ser hur mycket det finns att berätta. Hur många historier som ligger här, och som väntar på att putsas av och spelas upp. Jag börjar fantisera om alla möjliga berättelser. En monolog, "Jag trodde det skulle bli bättre när barnet kom..", hjärnan surrar av tankar. Härligt. Johanni