Den dagliga dosen

Vad knäppt. Idag fick jag e-post - från mig själv. Det var inte spam, jag hade skickat ett meddelande från 43 things med datum satt i framtiden, närmare bestämt tydligen idag. Meddelandet var - jag har bestämt mig för att blogga, hur går det? Fyller jag den dagliga dosen? Nej, det gör jag sannerligen inte. Jag trodde i början att jag kommit på ett sätt att få ut mer av mina tankar, men första försöket torkade in efter den första större pausen. Så påminnelsemeddelandet kom helt på sin plats. Som om jag känt på mig för sex månader sedan att en liten spark kommer att behövas. Och så fick jag en. Häftigt. Och lite schizo.

Jag är lat. Alltför lat. Orkar inte skriva om. Tycker för mycket om mina egna ord. Fastnar i mina formuleringar. För självupptagen. Så det blir första versionen som går igenom. Och det blir inte tillräckligt mycket skrivet. Så jag måste skriva mer. Oftare. Bäst vore det att skriva om. Men det går kanske lika bra med denna blogg, att jag skriver varje dag. Har ingen aning om jag kan det. Jag är en sån som gärna börjar, men har svårare för att slutföra. Visst får jag klart, men en hel del stannar efter en kortare tid. Kanske är det i min natur. Eller så är det en ovana. Det är samma sak som att ha svårt att hitta uttrycket för webben. Det rätta tonfallet. Eller kunna ge de där genomtänkta svaren till mejl från mina vänner. Det blir kort och, ja stolpigt. Liksom en del av mina artiklar. Jag vet ofta efteråt hur de borde ha skrivits. Men gör man mycket i sista sekunden så... Nu måste jag läsa godnattsaga för Minerva. -J