Den dagliga dosen

kommer och jag smyger med. kan inte låta bli. tiden bara går, men jag blir inte tröttare. bara hungrig. och så suger nätet med. den där sidan, och en youtube-video, måste ses, och så lite itunes, köpa musik, och så lite...det är lurigt. och just på natten så skönt att vandra på nätet. de hör på nåt sätt ihop. och jo visst har jag skrivit om det förut. Det är avkoppling. synd bara att jag är så trött dan efter... Ojoj. Detta från september 2007. Nu, tretton år senare läser jag. Och känner igen mig. det är i stort sett samma sak. Vissa saker förändras kanske långsamt. -J

det finns målsättning och det finns resultat. frågan är om poängen ligger i att sträva högt med sina målsättningar och sen nöja sig med resultatet. Om det är receptet på ett lyckligare liv. Eller om det krävs av en att alltid sikta högre, för att bli bättre, eller för att känna sig mer tillfreds. Vad är det som skiljer nästan hela vägen med pure genius? Att gå den där lilla extra biten? Att offra allt för målet? Eller är det en kliché utan innehåll, lik den som säger att en konstnär måste lida. I sportsammanhang verkar det inte finnas några gränser. Men sport är ju inte livet. Hur är det i arbetet? Och hur är det i livsvalen? Ska man vara nöjd, nöja sig, eller alltid sträva efter mer? -Johanni Larjanko