Den dagliga dosen

 

 

 

som det blev  

dags för en bit.  

Och så flyter en ny gemenskap upp på ytan och alla talar om den, kritiserar, fastnar i den. Det är sant att den definierar sina egna gränser. Du hittar bara dem av dina gamla vänner som finns med, vilket utesluter en stor av ditt gamla liv. Det är inte gemensakapens fel, men det är tt logiskt felslut vi lätt gör. Då, när vi jämställer gemenskapen med alla våra gamla vänner som vi nu ska kunna hitta. På så sätt blir gemenskapen lika segregerande som integrerande. Samtidigt skall det sägas att när jag letat efter gamla vänner på facebook så har jag för första gången på länge börjat tänka på länge sedan svunna omgivningar, människor som flutit vidare. Jag börjar sakna dem, er. Mitt minne sviker, vad var det nu igen en del av er hette? Och varför har några av er så vanliga namn att att detinte går att urskilja er i mändgen på facebook? Frågor frågor.

kommer och jag smyger med. kan inte låta bli. tiden bara går, men jag blir inte tröttare. bara hungrig. och så suger nätet med. den där sidan, och en youtube-video, måste ses, och så lite itunes, köpa musik, och så lite...det är lurigt. och just på natten så skönt att vandra på nätet. de hör på nåt sätt ihop. och jo visst har jag skrivit om det förut. Det är avkoppling. synd bara att jag är så trött dan efter... Ojoj. Detta från september 2007. Nu, tretton år senare läser jag. Och känner igen mig. det är i stort sett samma sak. Vissa saker förändras kanske långsamt. -J