försening

det finns målsättning och det finns resultat. frågan är om poängen ligger i att sträva högt med sina målsättningar och sen nöja sig med resultatet. Om det är receptet på ett lyckligare liv. Eller om det krävs av en att alltid sikta högre, för att bli bättre, eller för att känna sig mer tillfreds. Vad är det som skiljer nästan hela vägen med pure genius? Att gå den där lilla extra biten? Att offra allt för målet? Eller är det en kliché utan innehåll, lik den som säger att en konstnär måste lida. I sportsammanhang verkar det inte finnas några gränser. Men sport är ju inte livet. Hur är det i arbetet? Och hur är det i livsvalen? Ska man vara nöjd, nöja sig, eller alltid sträva efter mer?
-Johanni Larjanko