Helatiden

Så mycket närvaro. Det finns ingen tid över för den virtuella personen. Nätet, liksom allt annat, kräver tid. Och just detta är en bristvara. Att skriva här, att lägga in foton, att ladda upp videon på youtube, allt är roligt och känns meningsfullt. Som en resa in i tanken. En delvis offentlig, även om jag inte tror att läsarna egentligen finns. Inte i det här mediet. Om jag skulle vara en tonårstjej och skriva om mina innersta tankar skulle de latenta sociopaterna förstås lurka i hörnen. Men så är det nu inte. Vi saknar knappast varann…
Dagarna fylls av nya saker hela tiden. Fotboll, jobbet, familjen, åtaganden, föreningsverksamhet. Möten, matcher, evenemang. Det har blivit så intensivt att jag sitter på bussen och skriver detta. För att hinna. Och för att inspirationen plötsligt kom på.
Det är ett riktigt lyxproblem, för det mesta är ju roligt. Det är en känsla av att ta ut svängarna, leva fullt ut. Det är intensivt, krävande, och det känns bra. Trött är man sen på kvällen…